That's the way it has to be
2009-01-11 @ 00:29:00
Kollade på filmen "Juno" nu för en stund sedan, och det finns bl.a en scen där Juno frågar sin pappa om det verkligen är möjligt för två människor att leva tillsammans för alltid och hur man ska göra för att nå dit.
" In my opinion, the best thing you can do is find a person who loves YOU for exactly what you are. Good mood, bad mood. Ugly, pretty. Handsome..whatever.. The right person is still gonna think the sun shines out of your ass. That's the kind of person that's worth stickin' with."
Det är bara så klockrent, kunde inte sagt det bättre själv.
Jag har kommit till insikt. Jag är färdig, I'm done. Du är inte that person.
Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()
Kommentarer
Postat av: Jenny
Hej Fanny. Såg ditt komentar nyss som du skrev till mig tidigare på min blogg. Ville bara säga att jag har addat dig nu haha men skrev fel några gånger såg längre ner vad din tiktiga mejl var :P. Hoppas de blev rätt. Du ser ju de när du loggar in sen. Jag vet inte riktigt vem du menar i bloggen du kanske inte vll berätta det här,. men ja finns här för dig :) När det gäller mig med jobb så söker ja typ allt. Allt från städjobb, , hundvakt, barnpassning, handelsjobb osv. Men just nu verkar de vara väldigt dött på den fronten. Och inom bemmaningstjänsten är de också dött. De skickade ett mejl till mig och sa att så många som sökt så de hör av sig någon gång i framtiden om de blir aktuellt för intervju. Men du får jätte gärna rekommendera mig om du vill alltså. Du behöver inte. Men skulle vara kul :) Ska försöka ta nya tag nu när ja blir frisk och dela ut cv igen. Just nu är ja sjuk så måste friskna till först. Vi hörs på msn. Hoppas du har de bra där borta Kramen!
Postat av: J o h a n n a *
Jag förstår precis vad du menar. Så länge man håller avstånd så går det ju bra! Läskigt. Men hela tiden lurar de där. Och andra boken av twilight så förklarade de så in i detalj massa saker som jag inte vill säga för du vill nog läsa de själv. Och jag kände hur de satt ord på mina känslor på pricken, och helt plötsligt var allt tillbaka. Som om jag precis blivit lämnad och allt är kolsvart. Minuterna var som år. Och klockan va typ 1 på natten så kunde inte direkt ringa något. Vet inte ens va man skulle säga då? Sen vill man ju inte prata med vem som helst heller.
Nej det är svårt, man tror att allt bara poof, är borta, man är glad osv. men egentligen så är det nog mest ett skal, man måste jobba igenom de där jobbiga. Och jag vet inte hur? Vet du? Så man slipper reagera så kraftigt. Eller de kanske är bra?
Jobbigt är det i alla fall när man inte längre kontrollerar sig själv. Som du säger, huvudet vet. Och det är som om det tagit över litegrann och då mår man bättre...
Önskade du kunde vara hemma:P (jag är självisk) Men ändå inte för jag vill att du ska klara dina 5 månader och ha KUL :D Faktiskt.
Tack för att du finns där ändå. Only a phonecall away<3
Trackback
