Min hjärna är bara överfull med tankar just nu så jag kan inte koncentrera mig på något. Fysikböckerna ligger uppslagna på bordet, men blicken söker sig ut genom fönstret. Ut genom fönstret, för att kanske där hitta en lösning på allt? Jag har så många val jag ska göra just nu så jag vet inte var jag ska börja.

Mammas kompis dotter är gift med en fransman och bor i Schweiz där de känner en familj som är i behov av en Au Pair från slutet av december till maj. Och mammas kompis kom att tänka på mig då eftersom jag har bott i Frankrike. Pappan i familjen är svensk och mamman fransk, de har två barn på 5 och 8 år, en pojke och en flicka. Om jag åker tjänar jag 250 euro i månaden och har fri tillgång till bil och telefon. Förutom att ta hand om barnen ska jag ca 2 h i veckan ha franskalektion för dem. Jag som knappt kommer ihåg nåt av franskan ju. Och familjen åker mycket skidor, jag är inte så bra på det. Och jag undrar om jag får chansen att träffa folk i min egen ålder? Är inte så värst stimulerande kanske att umgås med 2 ungar i 5 månader. Och jag har ju alltid sagt att jag aldrig ska bli au pair, just för att det känns verkligen inte som att det är något som passar mig. Jag tycker egentligen inte ens om barn annat än när dom sover.

Men tänk om jag går miste om något, tänk om det är värsta möjligheten för mig, tänk om det var meningen att det här skulle komma just nu? Tänk om jag kommer ångra mig om jag inte åker, tänk om jag kommer trivas, tänk om den resan öppnar upp ännu fler dörrar? Tänk om. Ska jag åka, eller ska jag inte åka, det här tog mig ju lite på sängen liksom och det är ju ganska snart dessutom.

Och fysiken, kommer jag hinna klart med den?? Och oktetten som jag nyss har börjat i igen, om jag åker kommer jag ju bli tvungen att sluta igen! Och Norge då? då blir det ju inget med det, det som sara, kicki och jag har pratat om. Och vad ska jag göra när jag kommer hem, ska jag jobba på Max, får jag vara kvar på Max ens? Eller ska jag jobba på Björkbacken under sommaren, och hur blir det med bemanningstjänst? Kan jag ta tjänstledigt och komma tillbaka sen? Och kan jag plugga upp ämnen där nere i Schweiz kanske? Och när ska jag börja på universitetet? Till nästa vår kanske? Vad ska jag göra under nästa höst, jag vill ju åka till Australien också. Men tänk om jag måste gå på massa intervjuer och sånt för att ha chans att komma in på universitetet, då kan jag ju inte åka till Aus. Och det kostar pengar, var ska jag få dom pengarna ifrån om jag nu kommer åka nån gång? Och tänk om jag inte kommer in på universitetet, vad gör jag då nästa vår?

Jag mår illa av tanken att alla val jag gör idag kan påverka allt. Samtidigt vill jag ju inte vara kvar här i Västerås under våren, känns som jag måste göra något för att komma nån vart. Usch vad jobbigt det blev.. Samtidigt vet jag att jag ska vara tacksam över att jag har fått möjligheten att göra så många val, men ibland orkar jag bara inte med alla möjligheter utan vill bara ha allt utstakat för att det är lättare. Och jag vet att jag låter fruktansvärt cynisk när jag säger så här, men ibland är bara allt så jobbigt innan man bestämt sig. Och jag har liksom beslutsångest om jag ska ha flingor eller macka till frukost, så det här är asjobbigt tycker jag. Alla mina val påverkar mig i den ena eller andra riktningen, och jag vet inte vilka riktningar det handlar om ens ju, men jag ska göra valen ändå och hoppas att jag hamnar i den bästa riktningen. Shit asså. Lyxproblem men ändå ett problem. Kan inte nån ba: Fanny, gör såhär, det blir bäst för dig, det är det rätta. Oh my.

Lite hjälp, någon...a soul who has lost its path..