Jag har kommit på värsta bra julklappen till mina föräldrar. Jag har valt ut en del (eller ja, typ väldigt många) foton som jag ska skriva ut och sätta i ett fotoalbum. Mamma har tjatat i flera år på att vi aldrig sätter in fotona i album, "för då blir det att man aldrig tittar på dom, dom bara ligger där i datorn", sååå jag tänkte att nu ska jag ta tag i det. Och jag vet att de kommer bli sjukt glada. Bättre än en slips och ett par strumpor liksom.

Jag kollade på pappas dator också, och hittade även en del gamla bilder. Herregud vad man såg ut alltså, jag kan inte förstå hur mina päron kunde låta mig gå ut sådär, helt seriöst. Tur att man har förbättrat sig något ;)

Men vad längesen det känns. Skolavslutningen i nian. När jag var i Polen med familjen. När jag spelade på bröllop med kvartetten. Gymnasiet. Ridlektionen med klassen. Jag och andreas. Det känns som så längesen, även fast det i den vetenskapliga tideräkningen endast är ett eller två år sedan. Men i minnet och även i hjärtat känns det som så mycket längre sedan. Ibland tror jag att ens inre färdas så mycket snabbare än vad kroppen gör. Låter det extremt flummigt kanske? Ja, det gör det nog. Men medan min kropp endast har blivit ett par år äldre, har min person utvecklats så mycket mer, jag har blivit starkare, mer erfaren, mer säker i mig själv. Men jag har också fått ta emot ett antal slag mot hjärtat, något jag inte visste hur det kändes innan, inte på samma sätt som nu.

När man hör sina föräldrar eller äldre personer prata om något minne, är det inte särskilt ovanligt att de säger "ja, det måste varit för 15 år sen, eller 20". Och här sitter jag och säger "ja, det måste varit för 2 år sen"  Haha. Det visar väl kanske lite hur man är i olika faser i livet. Ibland saknar jag det som var förr, men för den skull vill jag inte tillbaka. Typ. Okej , jo ibland vill jag det. Men jag är ändå nöjd med hur allt har blivit. Typ. Ja.

Hmm, tänk vad några gamla foton kan sätta igång tankarna. Fast det är väl just det, de är inte bara några gamla foton. De visar på ens liv som det var, vilket gör att man kan jämföra med det man har nu. Good or bad, det är upp till en själv! Jag väljer att försöka utvecklas ännu mer =) Även fast man på köpet kommer få fler slag på hjärtat, men det ingår väl det med.
Life's a bitch. But yet so lovely!