Det är din tur


Ibland känns det bara som att allt, hela livet, är ett spel. Och att vi alla är spelpjäser i spelet. Vad man än gör, hur man än handlar och vad man än säger, så blir allt en del av spelet. Om jag handlar på ett visst sätt, vilket drag blir då det nästa för motspelaren? Och om jag hade handlat annorlunda, vilket drag hade då motspelaren gjort? Om jag gör såhär får jag kanske automatiskt kontrollen över situationen och jag leder för tillfället denna omgång. Men om jag gör ett risky move, sätter mig i en utsatt position, har den andra spelaren kontrollen och kan styra spelet åt det håll han vill.

Den beskrivningen är förstås en ganska grov förkortning av spelets regler, men i stort sett är det faktiskt lite så allt är, när man tänker på det utifrån. Allt handlar om kontroll, och att behålla kontrollen, det är då man ligger bäst till i spelet. Exempelvis, en ganska vanlig situation: X ringer Y och frågar hur det är, om man kanske ska hitta på nåt, frågar om hur livet är i allmänhet. X har gjort sitt drag och väntar på Y. Y har kontrollen och kan styra det hur Y vill. Och beroende på hur Y väljer att göra sitt move, kan det bli olika utgångar i spelet. Så är det, det är spelets regler, både X och Y vet om det. Y kan välja att exempelvis totaldissa X, eller kanske föreslå någon gång då de kan träffas. Om det sistnämnda inträffar har X fått tillbaka lite av kontrollen. Och så fortsätter det.

Det kan låta lite konstigt att jag kan se det på det här sättet, och det är verkligen inte så jag tänker hela tiden. Det är bara så himla intressant tycker jag att fundera på hur allt egentligen fungerar. Men om man skulle tänka på detta fortgående spel hela tiden skulle man nog bli lite smått galen. Men allt känns så utstuderat. " Men så kan jag ju inte säga, då kommer hon bli sur och då blir det så dålig stämning" "Men det är klart jag inte kan säga till honom att jag tycker om honom, då vet ju han det och då är jag totalt avväpnad, han får kontrollen.." " om jag inte säger till nu på skarpen, då vet hon att hon kan köra ett fult spel med mig.."

Ni förstår nog var jag vill komma! Alla står vi dagligen inför att göra nya drag i spelets gång. Det är din tur. Tärningen är kastad..


Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: J o h a n n a *

Sådär har jag faktiskt tänkt flera gånger. Att allt är ett spel. Och många gånger säger man ju att man "inte vill vara med och spela ditt spel" osv. Men egentligen är ju allt ett spel. Eller vad man vill kalla det. Vad man än säger, så kan man aldrig styra någon annan. Men beroende på hur man säger saker, så kan man vinkla andra... (om du förstår..) Man bestämmer ju inte, men ändå försöker man vinkla de lite.



Jaaja, det är konstigt. Egentligen hur verkligen alla är beroende av alla. Jag tror nog på ödet... Att saker händer, att man säger vissa saker och man får en viss respons av en anledning. Att det kanske aldrig är vi som har kontrollen... Utan att det kanske är meningen att man säger vissa saker på ett visst sätt, och får vissa svar tillbaka.



Allt är ett stort mysterium, och om man tittar på det utifrån så är det ganska komiskt hur liten man kan känna sig. Jag har tänkt ofta på en sak - bröllop. Det är verkligen en påhittad grej. Om man tittar på det utifrån lixom! Jaa, haha, du kanske märker att jag också tänker på mystiska saker. Men jag tror verkligen man måste titta utifrån för att inte gräva ner sig för mycket många gånger.



Okej, det här blev som ett helt inlägg. Meeen jag tycker faktiskt det är ganska intressant... Och det finns inte så många att diskutera sånt här med, på en sån nivå, faktsikt! Har jag märkt.



jaa ja, nu ska jag inte tråka ut dig, men vi får höras, ha de BÄST pusspuss

Postat av: Johanna

sv: tack<3<3<3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback